Mina sorgebarn

Magnolialunden, min drömda magnolialund, med ett woodland under, det är fortfarande en dröm. Jag åkte ner till Nyköpingstrakten för fyra år sedan, till en mindre odlare som har ett fantastiskt utbud av bl a magnolior. Linudden trädgård heter den. Jag bedårades fullständigt och kom hem med fyra magnolior. Jättefina första våren! Till hösten köpte jag fler och började drömma om magnoliafester och annat. Sedan har det varit jämna plågor. Jag är glad om det blir en fem-sex blommor varje år. De som står längst ner har dött. Har nog insett att det finns tung lera där, det mesta längst ner i trägården går dåligt, dock ej tistlar.

I år blommade stjärnmagnolian Royal Star i alla fall.
Och flickmagnolian Susan fick en blomma.
Förra året blommade också Merrill.
Men min stora älskling Magnolia sieboldii har i år definitivit gått till andra grönare ängar. Se bara hur fin den var första åren!
Ja, dags att gräva upp den rabatten, dränera om och börja på nytt. Det sista som försvinner är drömmarna…