Rosengård är sommar

Posted on 24 juni, 2013 by Linda Marend

Rosengård är sommar

Jag skulle inte ha rosor. De gillar inte mig. De dör, fryser ihjäl, får rost, löss, spinn och allehanda andra problem.

Men så ändå. Rätt vad det var så stod jag där i plantskolan och plockade på mig ett antal. Och anlade Nya rosengård. Och jag har stretat. De dör verkligen varje år, minst hälften. Den trognaste är Louise Odier som verkar klara det mesta. Men rosenbilder kommer förstår längre fram.

I Nya rosengård har jag samlat det gammeldags som jag har som barndomsminnen. Akleja, klematis, lavendel (dör också rätt ofta och mycket), lammöra, nävor. På våren finns här kirgislök och rosa dubbla tulpaner. Just nu kommer nävorna och bergklinten, den senare fanns här från början och kan betraktas som ogräs om man vill, men jag vill inte.




En näva som jag verkligen vill rekommendera! Så klart blå! Johnson’s Blue.

Bergklint.

En ny blå akleja, så skir! Himmelblau – gör skäl för namnet!


Och den mera allmänna aklejan, märkligt nog har den förmåga att frösätta sig i plattskarvar, varifrån jag försiktigt får flytta dem till den riktiga rabatten.



Jag har också haft mer annorlunda sorter, men de har försvunnit. Nedan Green Apples.

Nora Barlow…

…och Ruby Port.

Såhär såg det ut när kirgislöken var villig.

Men nu har det försvunnit – de som ska vara så säkra? Sorkar?

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged akleja, bergklint, green apples, himmelblau, johnson blue, kirgislök, nora barlow, ruby port | Kommentering avstängd

Det sprider sig

Posted on 23 juni, 2013 by Linda Marend

Det sprider sig

Jag som gillar otäckt mark gillar saker som sprider sig. Nu menar jag inte ogräs utan precis tvärtom. Om det man gillar sprider sig och täcker marken har ogräset inte så stor chans. Lugn, jag får min beskärda del av ogräs också, men det reduceras i takt med växter som tar för sig. Det har avigsidan att dessa ibland själva uppträder som ogräs, så det gäller att balansera och röja ibland.

Brunnäva, jag vet, har oerhört lätt för att sprida sina frön för vinden. Men hur fin är den inte? Dessutom är plantorna de sätter här och var lätta att känna igen med sina bruna fläckar på typiska näveblad. Jag gillar att de väljer sina ställen och plötsligt så var det en god idé, som mitt i en hostaplanta.




Krypkornell eller hönsbär sprider sig inte lika aggressivt som brunnävan, så alla skott får leva. De är helt ortroliga i närstudie, nästa lite alienvarning.




Jättedaggkåpan har räddat början på min trädgård. Den har fyllt i alla hål med sann och nogsam glädje. Det blir förstås ohållbart i längden och den frösår sig glatt. Men jag får flytta och ta bort när det blir för mycket. Just nu håller jag på med att försköna utidan av planket. Vartefter tänker jag att jag ska slippa slå ogräset på utsidan som kommunen inte vill befatta sig med vid de (o)regelbundna gräsklippningarna.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged brunnäva, hönsbär, jättedaggkåpa, krypkornell, marktäckare | Kommentering avstängd

Jag gillar hosta

Posted on 22 juni, 2013 by Linda Marend

Jag gillar hosta

Ja inte den otrevliga utan Hosta – Funkia på svenska. Jag som gillar att det går fort och att tomrum fylls, jag gillar Hosta! Små, stora, blågröna, klargröna, med vågiga blad, gulkantade, vitkantade, ja, variationerna är oändliga. Från den nedlagda plantskolan fick jag med mig ett flertal som jag inte har något sortnamn på, men de fyller, jag menar fyller, sin plats ändå. Tyvärr gillar sniglarna bladen, så det är lätt att det blir en del hål och halvätna blad med tiden. Särskilt om mina mördarsniglar, förlåt, den spanska skogssnigeln får jobba. Här kommer mycket bilder på blad!




Blommorna är också fina, om än lite oansenliga.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged funkia, hosta | Kommentering avstängd

Allt pågår samtidigt

Posted on 21 juni, 2013 by Linda Marend

Allt pågår samtidigt

Precis som i livet. Allt är här och nu.

Jag som brukar hävda att min trädgård är en vårträdgård och att det lugnar ner sig efter tulpanerna. Men riktigt så enkelt är det inte. När man se efter. Ordentligt. Det sker bara i ett lugnare tempo. Just nu kommer nyheterna lite efter varandra, inte samtidigt, vilket faktiskt är skönt också. En chans att hinna med.

Innan man vet ordet av slår den ut. Honungslöken. Oansenliga knoppar först. Vad var det jag hade satt här? Minns inte. Man vänder ryggen till – och där är den. Jag kan inte nog rekommendera denna skönhet!!





Den japanska snöbollen, uppstammad, lyser plötsligt upp den mörka hörnan vid dammen. Vit, så vit, så kritvit.

En av fyra klätterhortensior har godheten att börja blomma. En av de tre andra har haft godheten att börja klistra sig på fasaden på gaveln. En vacker dag är hela (den fula) gaveln täckt av en sky av vita blommor. Det gäller att hålla fast vid drömmar och visioner!

Alunroten har kommit igång med sina skira blommor. Annars är väl bladen i olika kulörer dess främsta tillgång.

Tulipa Tarda har väldigt fina frukter. Tyvärr måste man ta bort dem för att uppmuntra till nästa års blomning.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged alunrot, bulgaricum, honungslök, japansk snöboll, klätterhortensia, Tulipa tarda, tulpan | Kommentering avstängd

Tulpanfrossa – efterspel

Posted on 20 juni, 2013 by Linda Marend

Tulpanfrossa – efterspel

Visst är det helt berusande när det blommar överallt, men det finns också ett slags bedagad skönhet i vissnandeprocessen. Ganska långsamt faller kronbladen i olika poetiska konstellationer. Jag njuter även av den tiden.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged tulpan | Kommentering avstängd

Underbart är kort

Posted on 19 juni, 2013 by Linda Marend

Underbart är kort

Det finns de som säger att inget som är fantastiskt varar länge. I trädgården är det förvisso sant, men i verkligheten? Nej, jag vägrar fortfarande tro det. Kan det inte få vara bra bara? Men åter till trädgården. Vissa saker varar bara en kort stund, det gäller att vara hemma! Den kinesiska pionen var ett exempel. En fröjd efter 5 år, men två dagar var allt jag fick. Pionerna är ofta så. Nu kommer irisen – här gäller det att passa på! Förra året åt mördarsniglarna upp knopparna och låg där på morgonen och rapade. Men i år – två stycken!

I år fick (de två) knopparna vara i fred. Det är något med mig och irisar. Jag har säkert åtta plantor med de är njugga med belöning, men ändå underbar när den kommer. Förväntan är hög varje juni.




Så den redan omtalade kinesiska pionen. Kan bara inte låta bli att frossa i bilder på den…



Och en alldeles vanlig pion. Tacksam och överflödande. Från knopp till död i skönhet.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged iris, kinesisk pion, pion | Kommentering avstängd

Tulpanfrossa nr 3

Posted on 18 juni, 2013 by Linda Marend

Tulpanfrossa nr 3

Förra inlägget blev lite konstigt. Studenter och skolavslutningar har dessutom tagit all min tid i anspråk samtidigt som grönskan tilltar. Men nu är jag tillbaka. Jag avslutar tulpanfrossan med den absolut sista tulpanen, som faktiskt blommar just nu. Dessutom bjuder jag på andra favoriter som inte fått komma till i de andra inläggen.

Helgröna Evergreen kommer först nu, har inte ens slagit ut. Köpte lökarna på Zetas i höstas för att det var en kittlande idé att ha helt gröna tulpaner. Och än så länge är de sköna, men som sagt vill de inte slå ut? Men visst är det vackert?!




White fire.

Curley Sue.

Den lilla skönheten kom lite senare än de andra små, kanske för att den är planterad skuggigt. Saxitalis.


Akebono.

Angelique.

Doll’s Minuet.

Purissima, som faktiskt kommer år efter år.

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged akebono, angelique, curley sue, dolls minuet, evergreen, purissima, saxitalis, tulpan, white fire | Kommentering avstängd

Mina sorgebarn

Posted on 8 juni, 2013 by Linda Marend

Mina sorgebarn

Magnolialunden, min drömda magnolialund, med ett woodland under, det är fortfarande en dröm. Jag åkte ner till Nyköpingstrakten för fyra år sedan, till en mindre odlare som har ett fantastiskt utbud av bl a magnolior. Linudden trädgård heter den. Jag bedårades fullständigt och kom hem med fyra magnolior. Jättefina första våren! Till hösten köpte jag fler och började drömma om magnoliafester och annat. Sedan har det varit jämna plågor. Jag är glad om det blir en fem-sex blommor varje år. De som står längst ner har dött. Har nog insett att det finns tung lera där, det mesta längst ner i trägården går dåligt, dock ej tistlar.

I år blommade stjärnmagnolian Royal Star i alla fall.


Och flickmagnolian Susan fick en blomma.


Förra året blommade också Merrill.


Men min stora älskling Magnolia sieboldii har i år definitivit gått till andra grönare ängar. Se bara hur fin den var första åren!

Ja, dags att gräva upp den rabatten, dränera om och börja på nytt. Det sista som försvinner är drömmarna…

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged magnolia | Kommentering avstängd

Tulpanfrossa nr 2

Posted on 8 juni, 2013 by Linda Marend

Tulpanfrossa nr 2

I perenna gången är det rosa som gäller. Lite lila, vitt och i undantagsfall rött. Jag köper en massa olika lökar. Häller dem sedan i en hink och blandar och sätter ut dem, vilket innebär att blandningen blir helt slumpmässig. Naturlig? Från mitten av maj blir det då en sky av rosa blandade tulpaner. Jag älskar det!

Så här kan det se ut.



Några favoriter: först Claudia.

Groenland.

Green Village.

Curley Sue.

Cummins.

Hollande Chic.

Och sist men inte minst – i bakgrunden, närmast terrassen, finns fina liljeblommande Sapporo. Den börjar som gräddgul och slutar som vit. Och – kolla in i svalget!

Posted in Trädgårdsbloggen | Tagged claudia, cummins, curley sue, green village, groenland, hollande chic, sapporo, tulpan | Kommentering avstängd

Konkurrens kan vara svårt

Posted on 7 juni, 2013 by Linda Marend

Konkurrens kan vara svårt

I dessa tulpantider är det lätt att bländas av alla färger och former. Samtidigt händer även andra saker. De tidiga klematisarna alpina, kommer, men de är aningen blyga. Kaprifolen i sin bleka doftande knoppning. Pionernas knoppar spränger. Rhododendronen visar hur den överlevt.

Klematis trivs inte riktigt hos mig, men jag kämpar. Klipper bort vissnadesjuka blad, köper nytt, gödslar med benmjöl ena året, hönsgödsel det andra. Häller sand vid fötterna. OCH framför allt köper nya. Jag gillar mest alpina och viticella, men har också en stor favorit i skogsklematis.
Hursomhelst har alpklematisen Frances Rivis tagit sig och klänger glatt i bambu, ormhassel och avenbokshäcken. Och den har en överjordiskt blå färg – kan verkligen rekommendera den!



Kaprifolen som jag klippte ner helt förra året har faktiskt tagit sig!


Den rosa alpklematisen Ruby, har inte kommit sig ännu och försvinner lätt bakom allt det andra gröna som kommer.