Jag tycker om att komma nära

Det är helt otroligt hur växter egentligen ser ut. Om man tittar riktigt noga. Tittar in i gapet på blommor eller kommer ihåg att följa med knopparnas sprickning. Jag har helt snöat in på att se in i varje blomställning. Det ger mig helt nya upplevelser. Kalla det nördigt om du vill. Men kanske komplentativt också.

Förra årets inköp av en verkligen riktig kamera, med råd från vännen Doris (proffs), ledde till ett macroobjektiv som jag ännu inte helt behärskar. Lätt att det blir oskarp, men ändå väldigt kul att få riktiga redskap att jobba med. Jag skulle vilja ner i pollenpulvret ytterligare och djupare, men övning får väl ge färdighet – och framöver har jag kanske råd med ett ännu bättre objektiv (eller har lärt mig bättre med mitt nuvarande).

Här följer några närbilder som får mig igång.

	Botaniska tulpanen Persian Pearl – inte bara älsklig som den är – men se närmre!
	Den första pärlhyacinten är på gång, blomklockorna i sig är underverk!
	När man ser ner i påskliljans gap så dyker det upp inspirerande överraskningar, svårfångat, men lustfyllt – och frömjölet därtill!
	Scilla som mest betraktas som blå mattor som ger ett kvitto på att våren är här – men har du tittat riktigt nära?
	Blåsippans utfläkta och inbjudande centrum
	En vit sippa – men ändå rätt lik
	Krokusar är helt underbara inuti
	Jag behöver inte antyda det sinnliga i tulpanen Purissima?
	Hur fina kan rabarberblad vara innan de växer upp till paraplyer?