Magnolior är bland det häftigaste som finns! Dessa urtidsväxter med osannolika, lätt vulgära, köttiga blommor på bar kvist. Jag bestämde mig för att skapa en magnolialund, ett försökt till ett litet woodland där trädens skugga skulle vandra över marken med marktäckare i skogsliknande karaktär.
Det har gått sådär. Jag älskar magnolior, men magnoliorna älskar inte mig. Sedan har jag konstaterat, att jorden längst ner på min tomt troligen är hårdpackad blålera, och det fungerar inte. Om man inte vill odla tistlar. Mina kärleksfullt inköpta magnolior från en sörmländsk magnoliaodlare har gett upp en efter en. Men jag kämpar på. Och får jag en blomma eller två, så ger det mig minst lika stor glädje, eller kanske mer. De blir helt unika.
Magnolialunden innehåller också några barrväxter, i miniformat. Aldrig hade jag trott att jag skulle köpa några barrväxter, uppväxt under 70-talets värsta thujaperiod. Men vissa är faktiskt riktigt söta.
Som marktäckare finns koreansk plymspirea, hasselört och krypkornell. På våren gillar jag storramsen med sina fina grönvita klockor.
Se ritning över trädgården här.
| Skönhet – behöver jag säga något mer? | |
 |
|
 |
|
| Första våren i magnolialunden. | |
 |
|
| Och några år senare. | |
 |
|
