Jag är ingen direkt romantiker och hade inte tänkt ha några rosor. De kräver också mycket, får löss och sjukdomar, regnar och fryser bort. Sedan är min trädgård ingen gammaldags torpardröm, mitt radhus är rätt fult, byggt på tidigt 60-tal. Så tanken har varit mer rakt på och inte så gulligt.
Men så – rätt vad det var följde ett antal rosplantor med mig hem från butiken. Tanken föddes till nya rosengård. Rosor på höjden, klematis, akleja och annat som jag är uppvuxen med. Plus att jag hittade en fin ljusgrå bänk som kunde stå i solen i utmärkt position för att betrakta skapelsen. Men inga röda och gula rosor i alla fall. Rosa och vitt skulle det bli.
Som stöd har jag använt armeringsjärn som fogats samman med svarta buntband. Rosten gör sig fint till rosorna. På våren har rosorna massor av rosa dubbla tulpaner runt fötterna, sedan kommer nävor blandat med kirgislök. Det blev faktiskt väldigt fint!
Golvet i nya rosengård består av ett schackmönster. Gräs och betongstenar bildar en rutig matta.
Se ritning över trädgården här.
Bilderna på hemsidan är tagna av mig, men njut gärna av fotografen Doris Belings fina bilder av min trädgård också. Doris och jag har tillsammans gjort boken “Tolv rum och kök” som kommer ut våren 2014. Doris nya rosengård.
Vårens överflöd av tulpaner, kirgislök och akleja. | |
Underbara Lousie Odier. | |
Nya rosengård – första säsongen. | |